sorg...2

håller med farre där. för första gången släpte jag ut mina känslor.
jag börja gråta för jag insåg att Han och hans syster aldrig kommer få se sin pappa igen.
Deras mamma kommer inte vakna upp och se sin mans leende varje morgon när hon vaknar.
hans syskon kommer inte kommer inte kunna fråga om hjälp och råd när de behöver av sin bror.
det var idag allt det där slog mig. börja tänka på massor av saker i livet, saker man kanske inte tänker på om man inte är i en situation där folk gråter/sörjer en person de aldrig trot förlora vid sån tidig ålder. saker man inte tar förgivet, för att man tror personerna alltid kommer finnas här./Della

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0